en sommar-mardröm

Detta är min mardrömms berättelse som jag äntligen har tagit mig till mods att skriva efter 2 år, 11 månader och snart 15 dagar sedan, jag kommer dock aldrig glömma denna dagen.
men det känns mycket bättre för mig idag att skriva om saken istället för att prata om det, folk som känner mig vet att jag har svårt att prata om känslomässiga saker, därför gör jag det lätt för mig och skriver om det, de va en kär vän som berättade att det var bra. Eftersom jag har svårt att gå till en terapeft, vilket jag igentligen borde. Men har man svårt för något så är det iallafall en början att skriva om det, det är ett bra sätt att få ut känslor, jag hoppas dock det är fler människor som gör det, för deras egna, man behöver inte dela det med någon men så att man iaf får ut det!! jag är inte någon bloggare, men jag ser det mer som en terapeft. kostar inget och man mår bättre efter när man har fått ut allt. Det tog lite tid för mig att få ut allt, men nu äntligen kanske det blir något bättre av det? jag flyr ifrån det mesta, men detta kommer jag aldrig komma ifrån, mamma finns inte där för mig när jag behöver henne som mest, men då kanske jag borde ta itu med mina problem själv? denna bloggen kommer vara mycket om mamma, men det bryr jag mig faktiskt inte om, jag älskar min mamma! ja, jag kanske är en mes som säger ngt sånt, men jag tycket iallafall det är bättre det än att inte säga det alls! ta vara på din mamma och berätta för henne att du älskar henne. Hade jag haft chansen så hade jag gjort det miljontals även biljontals gånger, för du vet inte, en dag kanske det händer samma sak för dig! Du tar allting förgivet och det tas ifrån dig.

6-7 Juli 2007

Det var en torsdags morgon, Jag hade precis gått upp ur min säng och var påväg ner ifrån trappan till vardagsrummet när jag mötte min tvillingbror Viktor i hallen, han berättar att pappa har äntligen gått med på att sätta upp mammas pool, med ett glatt leende.

Nere i köket står pappa och dricker en kopp kaffe och säger att mamma vinner alltid med ett litet skratt. Nu är klockan runt 11 på eftermiddagen, jag tar min cykel och cyklar upp till magnus eftersom vi tänkte åka och bada, vilket vi gör ute på hingsholmen.

Klockan hade precis passerat 15 och jag tog min cykel och cyklade hem, påväg inför grinden mötter jag pappa som skall åka till jobbet, han jobbar sent denna veckan eftersom han skall lära upp Tim, en ny lärling på jobbet. När jag kommer in på verandan ligger min bror och solar medans jag får en idé, då säger jag till min bror: "Hallå, mamma köpte ju en solmadrass igår!! Vi blåser upp den och solar på den." Som det var sagt, vi gick ner och hämtade mammas madrass och blåste upp den, vattnet i poolen steg och steg medans vi låg där och solade.

Klockan blev 15.30 och mamma kom hem, hon hade haft väldigt ont i huvudet så hon gick hem lite tidigare, hon gick in för att ta en kopp kaffe och sätta sig lite i skuggan, jag gick in och tog en glass och suckade, Mamma frågade då varför och jag berättade då att jag vart väldigt ledsen, eftersom jag skulle åkt och badat med "gänget" men dom ville bada i Sisjön, så nu åker jag och Victor Sjögren och badar i saltholmen istället, så han är påväg hit nu.

Medans jag åt min glass skulle jag verka duktig och sätta ihop poolstegen. Poolstegen blev väldigt bra och jag var väldigt nöjd, då kommer min mamma ut och suckar, jag frågar vad som är fel och då berättar hon, att poolen skulle stå på övreträdgården och inte på under, men då sade jag till mamma med ett leende på läpparna, "Detta fixar jag, jag gör så att vattnet töms så flyttar vi bara på den. Jag ringde pappa och frågade om min idé om vattenslangen via poolen ner till brunnen verkade som en bra idé, vilket han tyckte, jag satte därmed slangen ifrån poolen ner till brunnen och det började rinna vatten. Efter att jag fixat poolvattnet jag tog madrassen och lade den i poolen, medans jag hade underkläder på mig, då min mamma kommer ut i trädgården medans jag försöker sätta mig på madrassen utan att bli blött ett enda dugg.

- Vad försöker du göra emma? säger mamma.

- Joo, först och främst måste jag ju testa stegen eftersom jag satte ihop den, men jag vill ju inte bli blöt så jag måste sätta mig på madrassen försiktigt!! svarar jag.

- Jaha, jo det är ju klart säger mamma

Medans jag sätter mig försiktigt på madrassen så kommer det in vatten på madrassen och jag blir blöt.

- Faaan, nu blev jag blöt och det var ju jätte kallt säger jag och skrattar lite lätt.

Mamma skratt lite och svarar:

- Vadå? trodde du, att du skulle komma i helt torr?

- Ne, men man kan ju alltid försöka änna svarar jag.

- Du é la änna fô goo, jag kommer strax tillbaka, jag skall bara gå in och byta till bikini så kan vi bada sen, okej?

- Okej, jag ligger här och göttar mig sålänge.

Klockan är nu 16:40 medans mamma går inför att byta om kommer min stora syster Jennie ut med telefonen, det är pappa som vill prata, han ville bara fråga så att allt gick bra med slangen och om det fungerade. Jennie kommer ut springande och säger att mamma har svimmat i duschen och att hon inte vaknar, jag hoppade genast ut ur poolen och slängde telefonen i gräset och sprang in på toaletten, där ligger mamma som ett spagettistrå med vattnet rinnaden. Viktor och jag tänker samma sak och försöker väcka mamma genom att slå lite lätt på henne och skrek att det inte var roligt i huvudtaget. Medans jag säger till Viktor att mamma inte andas, vi börjar med hjärt- och lungräddning tillsammans medans Jennie ambulans. Jag börjar få panik, skriker och gråter tills jag inte kan andas och hoppas på att hon skall vakna. Eftersom jag fick panik, gick jag ut för att möta ambulansen, klockan är nu 16:48, ambulansen kom 16:52, det var seriöst de längsta fyra minutrarna i mitt liv. Jag visar ambulans-personalen vägen in till badrummet, dom drar dåmed ut mamma i hallen för att undersöka henne, dom sätter in en respirator så att hon skall kunna andas, jag springer ut på parkeringen och sätter mig medans jag gråter. Victor Sjögren kommer då på min gamla trampmoppe och undrar vad som har hänt, varför det står en ambulans utanför och varför jag sitter tillsammans med min tvillingbror på uppfarten i bara underkläder, men jag får bara fram ett MAMMA medans jag en flod tårar kommer ut ur mig. Min bror Viktor sitter och säger att mamma kommer vakna och det kommer bli bra, satt jag bara där och grät.

Ambulanspersonalen tog med mamma till Shalgrenska, där vi mötte upp pappa.

Nu satt vi i ett väntrum för att veta tillståndet på mamma, en sköterska kom in och frågade om vi ville ha saft och bullar, men det enda vi svarade var att vi ville ha saft. Vi satt och pratade och tänkte att det kommer hända något, kan dom bara inte komma in och säga att läget är stabilt och hon mår bra? En läkare kommer in och frågar hur vi mår, han berättar att dom har skickat mamma på MR (Magnet-rönken) eftersom dom misstänker att det har något med huvudet att göra, vi gick ut för att få lite luft medans vi ringde mina närmsta kusiner Veronika och Angelica, samt mina mostrar och morfar. Vi gick upp till CIVA, där min mamma skulle ligga och får gå in i ett litet väntrum, vid detta tillfället, visste ingen av oss vad CIVA (Centralintensivvårdsavdelningen) igentligen stod för, en läkare kommer in, Carl hette han och han var väldigt tyst. han berättar för oss att mamma är allvarligt sjuk och att hon aldrig mer kommer komma hem, pappa då inte hålla sig utan brast i tårar och upprepar vad läkaren berättade och frågade för att vara rikigt säker "Du menar att min hustru, aldrig mer kommer komma hem?" , Läkaren nickar och är tyst, medans vi syskon tillsammans med pappa kramas. Läkaren frågar om vi har några frågor, jag frågar då "Hur länge har mamma kvar att leva?", då svarar läkaren att han inte är säker, men det är 99% chans att hon aldrig mer komma att vakna.

Vi gick senare in till mamma, där låg hon med en respiratior i halsen, ett stort blåmärke på vänsteröga där hon antagligen hade slått i sig i duschen. Jag hoppar på mamma och gråter medans resten av familjen står och kollar, ingen av oss kanske igentligen förstår vad det är som har hänt. Läkaren ber oss då med att gå ner för att ta luft och komma tillbaka.

Nere vid entrén möter upp mina kusiner, Anna (Mammas bästa vän) och Victor tillsammans med hans föräldrar då dom kramar om mig och frågar hur det är med mig och framför allt hur det är med min mamma, men jag kunde inte få fram ett ord utan jag bara stod där och grät och sa att hon kommer dö. Victors mamma Veronica ber mig att ta djupa andetag eftersom jag fick syrebrist och började hyperventilera, jag satt tillsammans med min nallebjörn och gungade av rädsla. Läkaren kommer ner för att möta alla och berätta vad som har hänt, han kommer fram till mig och ber mig andas, medans jag försöker så gråter jag och andningen blir bara sämre, men tillslut fick jag lite vatten och min andning var nogolunda tillbaka.

Efter lite luft och mycket tårar tillsammans med vänner och familj fick vi gå upp och sätta oss i CIVAs konferanslokal eftersom vi var såpass många fick vi inte plats i det lilla längre. Vi satt och fick mackor och saft av personalen men ingen av oss var rikigt hungriga, vi fick gå in några i taget till mamma. Efter någon timme bestämde vi oss för att åka hem, klockan hade blivit mycket och vi behövde sömn.

Det var jobbigt att komma hem efter allt som hade hänt, vi satte oss vid köksbordet och försökte få i oss något att äta, men ingen av oss var riktigt hungriga. Jag tog med min nallebjörn och gick upp till min säng där jag låg liggandes och grät. Victor kom då upp och försökte trösta mig, jag tittade på min telefon, Magnus min bästa killkompis hade ringt och skickat ett sms och frågade varför jag och victor inte hade kommit till Sisjön, de enda jag fick ut ur mig var en massa tårar och skrek "Du vet ju föö fan ingenting! Min mamma håller på att dö och du är arg för jag inte har ringt" och sedan klickade jag honom storgråtande, Jag fick inte mycket sömn den natten, jag gick ner till min mammas och pappas säng där mina syskon samt pappa låg och försökte sova, den natten grät jag mig till söms. Efter två timmar av min "sömn" vaknade jag av att pappa pratar med Victor, jag gick då med upp och det första jag gör när jag ser pappa är att börja storgråta, det gick bara inte att sluta.

Klockan 7 åkte vi upp till sjukhuset igen, den här gången följde Victor med för stöd. Vi gick in till mamma, jag lade mig i sängen och grät tillsammans med min nallebjörn och bad mamma vakna, jag skrek och jag slog på henne, medans resten av familjen,vännerna och kusinerna stod och grät och förstod ingenting.

Klockan slog halv elva och vi gick in i ett annat konferanslokal än det vi hade vart tidigare, vi satt tillsammans med en präst och pratade. Det var bestämt, läkarna skulle stänga av mammas respirator eftersom det tog för mycket på hjärtat. 10.45 stängde dom av respiration. 10.10 fick vi veta att den var avstängd.

Vi fick därefter gå in allihopa till mamma och säga adjö, jag hoppade på mamma och skrek att jag älskar henne och jag skulle göra vad som helst för att hon skulle komma tillbaka.
Kort därefter åkte vi hem, Victors föräldrar hade köpt kinamat så att vi skulle få i oss något. Men det var inte mycket som kom ner i magen.

Kl 20:00 åkte jag tillsammans med mina syskon och pappa upp till sjukhuset för att säga hejdå. Sköterskerna satt och grät när vi gick igenom korridoren och det som kom ut ur oss var endast tårar. Vi kom in i ett "Avskeds-rum" där hon log, kall och blek, det såg ut som att hon sov. Vi satte oss och kollade på henne ett bra tag, vi klippte av var-sin "toffs" på mamma som vi kunde behålla. Men nu luktade mamma inte mamma, hon luktade sjukhus, det var en illaluktande doft som fick mig att få kvävningar. Jag kramade mamma och pussade på henne medans jag berättade att hon var världens bästa mamma

.

Här är annonserna som fanns i Göteborgs Tidningen

Vila i frid Mamma, Ammie Axstål